Roggas

Min helg!

Har varit som en berg och dalbana! Topparna var höga och dalarna djupa!
Jag tror jag har hunnit med de flesta sinnes stämningarna!
I fredags kommer jag inte ens ihåg vad jag gjorde? Så det måste ha varit en väldigt intressant och händeleserik dag! I lördags så var det dags för premiärturen på crossarna för mig och Kevin, det var riktigt skoj för samtliga inblandade! Min crolle funkade utmärkt i ca 10 minuter, sen lossnade en justerpryl till kopplingen så då blev det färdigåkt på min hoj för den dagen! Kevin däremot han körde på sin som även jag fick prova! Jävlar vad den går bra!
Så det blev ett par varv på banan i alla fall! :)

På väg hem så började helgen gå utför ordentligt! När vi lastade av hojarna i garaget så dök han upp! Silvertrollet, dags att betala hyran! Visst inga bekymmer sa jag och gav honom pengarna. Han är förövrigt den människa man inte vill träffa på när man är hungrig, trött osv. Det är inget bra att börja en diskusion då!
Nu hade han i alla fall kommit på att JAG inte betalat hyran för min förra garagekomipis biljävel som står kvar i Slaka, trots att det är snart ett år sedan han flyttade därifrån!
Problemet är ju detta att mitt ex står som ägare på bilen! Därav att det helt logiskt är jag som ska betala hyran för den!! Eller hur!!

Det är en väldigt lång historia det här, men jag ska korta ner den såpass att den ändå blir lättförstådd! Min förra garagekompis gick på soc förrut och fick helt sonika inte ha en bil!
Mitt ex var då snäll mot den här killen och skrev sig som ägare på den för att han inte skulle behöva göra sig av med den. Sen blev det som det brukar bli när man ska vara snäll!

De blev osams och bilen hamnade i Slaka, där den nu har stått i ett år!
Som sagt var i lördags så kom Silvertrollet på att han inte fått hyra för bilen och jag menade på att det gav väl jag fan i! I slutändan så hamnade Lillemor och Jonas i en smskonversation där det blev en pajkastning på sandlådenivå! Där det huxflux börjades diskuteras om vem som var pappa! Jag fick just det smset skickat till mig!

Vad fan har det med en gammal biljävel att göra? Det vanliga tjafset om att blod är tjockare än vatten kom upp igen och det gör mig bara så ledsen! Att det ska vara så förbannat svårt att alltid komma tillbaka till det! Jag har ju för fan haft Kevin i snart nio 9 år!!! Om nu Klas hade velat träffa Kevin så hade han väl gjort det eller??? Och så höll det på!
När vi fått i oss mat efter att ha tjafsat med Silvertrollet så kom vi hem jag och Kevin, då visade det sig att det var någonform av gårdsfest hemma.

Vi hade ingen somhelst lust med att gå dit alls! Men så kom en av Kevins kompisar och tyckte att vi skulle komma ner en liten stund i alla fall! Vi gick dit och var där i ca 45 minuter! På den stunden hann Kevin blivit beskylld för att ha härmat och mobbat Jonas dotter!
Han hade bett om ursäkt, men det hade inte räckt till så han blev ledsen för att ha blivit beskylld för något han inte gjort!
Jag fick höra att han var lik sin mor med att skylla ifrån sig och att han säkert varit anorlunda om hans biologiska pappa hade fått vara med i hans uppväxt, visserligen så var jag ju en bra förebild! Men pappa var jag inte! Då tackade vi för oss och gick hem!

När vi vaknade på söndagen så kände sig varken jag eller Kevin på något vidare humör. Han var ledsen och nedstämd och jag kände mig likadan. Att det ska vara så förbannat svårt för vissa att förstå, vad jag och Kevin har tillsammans!!! Utan att behöva tala om det!!! Hela söndagen blev skit!

Jag satt hemma och tjurade, Lillemor kom och hämtade Kevin för resa till Söderköping där han skulle träffa sin storasyster. Han hade haft det hur skoj som helst, han dök upp igen på söndagskvällen. I måndags så kommer jag inte ihåg vad vad vi gjorde heller? Sen blev det Valborgsfirande i ett stilla tempo och idag så har jag varit ute i solen och haft det skönt!

Men en sak till som jag har glömt bort att skriva här! Jag har någon galning som skickar sms och ringer till mig! Det är någon som ringer till mig och så fort jag svarar så lägger individen på eller spelar någon musik! Det händer bara sisådär 40-50 gånger per dag! Samt att personen skickar en massa sms, det är någon som driver med mig eller så är människan bara trög och dum i hela huvudet!
Jag ska se om man kan kopiera en hel konversation från mobilen, så ska jag lägga upp den här! Mycket intressant läsning kan jag lova!  

Men nu ska jag jobba på lite här... bara 3 timmar kvar nu..

/A

Herr Andersson han sjunger jämt och skrattar alltid högst!
Den mannen älskar livet, vinter, sommar vår som höst!

Man kan se honom på krogen, han skålar med envar!
Hans hustrus vänner avundas att hon har en sån karl!

Längre bort på gatan vid ett hus med täta snår.
Ligger en trasig kvinna och slickar sina sår
Hon torkar blodet från sin mun och sminkar sig igen.
Man måste vara vacker för att blidka djävulen.

Andersson är packad nu, det är knappt att benen bär.
Hans sprit ger honom nycker för hans blodiga begär.
Han stryker genom natten som leder honom hem
För att älska sin Angelica med en läderrem.

Man ser henne på stan ibland, kan var vem somhelst
Du frågar hur hon har det? Hon svarar alltid bra
Sen går vi därifrån, har för bråttom för att se
Att inunder hennes vackra mask har hon slutat le!

Igelkott

Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.

Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.

Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.

Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära till.

Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.

Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.

Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.

Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.

- Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mej vara.

Nils Ferlin

Si god afton och god kväll,

min utvaldaste vän,

huru lever nu världen med dig?

Har du nöjen och mår bra,

som jag tror väl att du har

har du hälsan, visst roar det mig.

Hej igen!

Jag håller på att ändra utseende på bloggen och jag vet inte riktigt hur jag vill ha det? Så jag kommer att byta layouten lite fram och tillbaka ett tag, tills jag blir nöjd.... Eller hyfsat nöjd i alla fall.

Men nu är jag på jobbet och svarvar ett par ventilhus, dom är sneda och vridna åt alla håll som finns och det finns inte en enda rät jävla vinkel någonstans!

Vilket i sin tur har gett mig ett väldigt spännande riktningsarbete! Jag har hållt på med en detalj i två timmar nu! Tid tar det, dyrt är det och bra blir det inte heller!

Det är då jag önskar att jag vore hemma i min säng, eller var fan som helst istället för att hålla på med det här!

 Tur att jag har hjärnan med mig! Jag börjar fundera på allt annat än det jag ska göra, det tycker jag är trevligt!

Jag minns vissa ögonblick, små episoder i livet som egentligen är rätt så meningslösa, som inte är några stora ögonblick egentligen. De går inte att bygga spännande historier kring dem vid lägerleden men ändå... De bränner sig fast i hjärnan för alltid.

Ett minne som dök upp alldeles nyss var från sommaren 1996! Vinden som blåste in genom min nedvevade bilruta var ljummen, solen sken och jag jobbade som paketbilschaufför.
Det var ett enkelt jobb precis som ett jobb ska vara! Vissa dagar kunde förvisso vara stressiga men de slappa dagarna med få körningar vägde lätt upp de jobbiga dagarna Jag gillade de slappa dagarna. Då kunde jag stanna kvar och prata med folk, jag hade ingen brådska alls.
Det blev många extra turer runt om i stan innan jag åkte tillbaka till lagret där jag jobbade.

Hej igen!

Jag sitter och glor på jobbet! Glor på svarven som är av märket SMT som tuggar sig igenom gjutgods av rostfritt!
Inte alls så skoj, något som inte heller var så skoj idag var när jag var på sjukhuset och kollade mina öron. De står inte rakt ut som bildörrar utan det är inuti det är fel, trasigt och kass! Trummhinnor, hammare och stigbyglar och sånt! Det är på mig riktigt fel!

När jag var barn så var jag ett så kallat öronbarn! Dvs öroninflammationerna avlöste varandra och läkarna turades om med att sätta in plaströr i parti och minut, inget badande på somrarna för min del när jag var liten. Jag fick snällt sitta bredvid och titta på hur alla andra hoppade från bryggor och trampoliner och plaskade runt i vattnet. Något smartskaft till läkare kom på idén med fetvadd i öronen, proppar och badmössor! Jo säkert att jag tog på mig en badmössa eller satte in stora tussar av fetvadd i öronen! Tänk er det en sommardag på Tinnis!
Det fanns enklare sätt att bli utsedd som hackkyckling och tacksamt mobbningsoffer!

Så istället höll jag mig undan badplatserna, men det var aningens svårt när jag var på Winö hos farfar och farmor om somrarna.
Deras sommarstuga låg ett par hundra meter från badplatsen. Dit brukade alla kusiner och mina bröder och resten av släkten hänga varma sommardagar.
De såg ut att ha hur skoj som helst och vissa gånger så slängde även jag mig i, men det var på slutet av min minisemester på Winö. Så någon dag innan det var dags för hemfärd till morsan, så passade jag på! Nu jävlar skulle det badas och simmas som aldrig förr!
Sagt och gjort! Jag simmade, hoppade och dök från bryggan, jag provade även att göra en volt med ett halvbra resultat. Det blev ett ryggplask som hette duga!
Men det var det värt, för jag visste vad jag hade att vänta! Jag hann bara hem och innanför dörren så började öronen rinna och göra ont. Det blev ett besök på vårdcentralen, som skrev en remiss till öron, näsa hals där någon klåpare klappade händerna i förtjusning och ropade PLASTRÖR !!!
Jag blev sövd av den mindre fantastiska uppfinningen som hette Eter! Någon som kommer ihåg den? Den luktar som något som varit dött ett bra tag, det i kombination med den äckliga masken av någon halvtransparent halvhård plast!
Jag kommer ihåg hur sköterskan kom med masken och hur den lades över mitt ansikte och hur hon stod bredvid och log. Hur kan man le när man utsätter ett barn eller vilken människa som helst för Eter? Le åt något som hon vet luktar som en spya som fått ligga och rikigt fått mogna i solen en sommardag. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag fick kväljningar av lukten och hur hela världen försvann som i dimma innan det blev svart..

Förra veckan så kom det ett brev och en kallelse till öron, näsa hals på US.
Första tanken var den att: Vafan nu då, jag trodde de hade glömt bort mig!
Det hade de inte och jag kom på varför!! Nu i somras så satt jag hemma framför min dator och gjorde något, när det började klia på halsen. Jag kliade och råkade sen titta på mina fingrar. Japp där var blod och inte lite heller! Så jag gick och kollade mig i spegeln, det rann blod ur mitt högra öra! Bara sådär och ingenting hade jag gjort heller utan det började bara.

Jag kände doften i näsan, Eter! Jag kände hur ångesten och paniken slog mig i huvudet som en blyslägga med kort skaft! Dagen efter så fick jag tid på vårdcentralen hos någon medicinman som efter mycket om och men skickade mig vidare till US.
På US konstaterade en trevlig skånsk läkare att min trummhinna hade gått sönder, inte mycket att göra åt mer än...
Undvika bad och att ej ha huvudet under vattnet men jag skulle kunna använda badmössa om jag ville bada under sommaren!
Ja säkert du!

Nåja idag så var jag på plats på öron, näsa, hals igen. Dags för kontroll! Det kontrollerades så bra att jag tydligen har ca 25% nedsatt hörsel på bägge öronen och trummhinnan i höger öra är så full av ärr och brosk att ytan är lika jämn och fin som månens yta. Inget akut men det bör göras i ordning inom en överskådlig framtid! Jag satte upp mig på listan för operation på en gång!

Varför kan man då undra? Jag har hört att Eter inte längre används för att söva folk och för att jag år 1989 opererade mitt vänstra öra för samma sak, alla ärr från plaströr och öroninflammationer hade förvandlat mitt inneröra till en solid klump av brosk!
Hur det blev så... Jo jag gjorde mitt första och sista hopp från 5:an i simhallen. Färden genom luften kändes som en evighet och jag var helnöjd med att äntligen vågat mig på det där hoppet! Men säg den lycka som varar? Lagom när jag landade i vattnet och kom ner en bit under ytan så lät det som när man river sönder en bit tyg. Ritsch och i samma sekund så gjorde det ont som fan i mitt vänstra öra. Jag kom upp till ytan och försökte ta mig till stegen, allt snurrade och jag kunde inte riktigt fokusera på stegen. Jag tog mig dit efter en stund och började klättra uppåt. Men det gick inget vidare alls, jag föll åt sidan och fick börja om och så höll det på! När jag väl kommit upp ur bassängen så raglade jag omkring som om jag vore full! Jag kunde inte gå rakt!
På sjukhuset konstaterades det då. Sprucken trummhinna och vatten i innerörat! Ett par månader senare operation och efter den operationen har jag inte haft några bekymmer alls med det örat!

Men efter att jag kom ut från US idag så kände jag mig ändå lättade på något sätt! Till jag kom till bilen, där under vindrutetorkaren satt en lapp! En parkeringsböter på 700:-

/A

Hej!

Nu sitter jag på jobbet och kommer inte undan det gnälliga ljudet från svarven som tuggar sig igenom gjutämnen av rostfritt. Men när jag sitter här och glor rakt fram så börjar hjärnan arbeta istället! Den ena idén efter den andra poppar upp, vilket är kul.
För det mesta i alla fall....
Tankarna brukar handla om allt mellan himmel och jord. Men av någon anledning så handlar de flesta tankar och funderingar om meningslöshet!
Mitt i livet så är det mesta trist och tråkigt på något sätt, allt går på rutin i en väl inrutad vardag. Vad hände med alla drömmar jag hade som ung? Det är snart vår ute på allvar och efter våren kommer det en sommar och jag har inga som helst höga tankar om sommaren! Jag vet inte vad jag ska hitta på att göra i sommar? Har jag jobb? Ska jag åka någonstans? Just nu så känns det som om jag skulle kunna tänka mig att vara kalasfull och slippa bry mig alls under sommaren....

Jag är en man som har haft känslan av att vara på väg någonstans. Jag har aldrig haft någon aning om vart och det har inte spelat något roll.
Men jag gillade att ha den där känslan, känslan av att nu jävlar händer det!
Gud vet vad men nu händer det snart!
Men så en dag så upptäckte jag att den där känslan var helt borta. Jag var inte längre på väg någonstans. Jag hade gått i mål som siste man och publiken hade gått hem för länge sedan.
Något som aldrig hade börjat var över. Det var helt slut.
Det bästa kom aldrig och nu kunde det bara bli värre, en svart ruta. Ett slags evigt sändningsuppehåll och nu närmar sig den så kallade medelåldern med stormsteg och det gör mig rädd!
Det är bara att ge upp och inse att det goda och glada livet har åkt förbi likt ett snabbtåg och själv så står jag kvar på perrongen, med en packad väska och biljetten i hand...

Man står som fallen från skyn och undrar, Vad fan var det som hände?
Jag var ung en gång och hade världen för mina fötter och hade jag haft modet så skulle jag bjudit ut tjejen som jobbade i affären.  
Hon stod där i kassan med sitt blonda hår och såg ut att ha riktigt tråkigt, vi växlade ibland ett par ord.
Jag har för mig hon hette Maria. Maria brukade ha en massa äldre medelålders män hängade efter sig, de behövde hjälp med att få den rätta Lotto raden, oddset resultat och trisslotter.

Hon avskydde det hela, hon hatade gubbslemen med deras typiska ”pappaskämt”, hon hatade allt vad svenska spel hette och hon hatade när Astrid 87 år gnällde över att mjölken hade blivit så dyr.
Det syntes lång väg och det var som om hon väntade på att det skulle komma en kille med sportbil som sa:
-Släng förklädet och alla lotto och stryktipskuponger åt helvete, men ta med dig trisslotterna, nu drar vi!
Jag vet inte om det kom någon kille i sportbil?

En dag var hon borta, kanske följde hon sina drömmar? Jag hoppas det har gått bra för henne.
Själv så blev jag kvar i det som kallas vardag och den blev gråare och gråare med åren som gick.

Med åren så förvandlades magin till tråkig vardag. Vi föds med explosioner och fyrverkerier inom oss.
De flyger upp i luften, briserar och sprider sina stjärnor över våra drömmar och upplevelser. Sedan dalar de sakta mot marken och slocknar. Det är tid som går, drömmar som faller i glömska och fest som blir till vardag.

/A

Jag har haft svackor förr och jag vet att de kommer igen.

Ibland känns det som om jag är med i en film där återstoden är ”I love you till the end”!

Alla vackra ord om kärlek som jag sagt.

Alla känslor som jag bränt eller förlagt!

Man vill vara så god så att man blir ond till slut.

Och man talar som en man på låda fast man borde hålla sin trut.

Alla vackra drömmar som jag haft ikväll, alla planer som jag haft i alla år

For förbi som spöken på ett flak som sjöng om ungdomens vår!

Frågan är om man vill leva nu, eller missa ännu ett år?

Jag spelade den här sången kväll efter kväll men jag visste aldrig vem det var jag saknade?
Nu vet jag det, för när jag vände mig om för att ligga mot din rygg så var du inte där när jag vaknade.  

Hennes leende i morgonljuset var vackrare än allt jag någonsin skrivit ihop.

Vackrare än mina drömmar som jag drömt som en idiot.

Det är ett hål i bröstet och hålet täcks av en sten.  

Men när jag såg dig den morgonen så var det som en nål slog in i min ven!

Ditt leende, ditt skratt, din röst, din blick grodde ljus till hjärtat här

Det är så länge sen jag lyftes till himmelen, så länge sen jag var kär.

Hon var svaret på alla frågor, så jag frågar inget mer.

Ibland tror jag mig se en bro av glas sträcka sig långt ut i mörkret mot en vik med blått vatten långt härifrån. 
Det går inte att bli fri från det här….. Men det måste finnas ett annat rum,

Med vita gardiner där vi kan ligga hos varann en natt som är stjärnklar och ljum….

Vad gör jag här framför min dator? Tror att jag ska kunna uppväcka de döda?
Vad är det dom vill ha, vill ni sitt mitt uttagna hjärta? Vill ni läsa om den här mannen blöda?

Ni läser, jag ger er mitt liv, mina hemligheter och drömmar.

Men den här kostymen jag bär, håller på att gå upp i sina sömmar!

Anders

På väg mot ingenmansland.

Ingen sol och ingen vit strand.

Jag färdas längre och djupare mot det okända.

Ibland önskar jag verkligen att något annat kunde hända.

Här är så mörkt och så kallt.

Det är mitt inre som reflekteras i allt.

Med tom kappsäck och svarta skor.

Det är ibland vad jag tror....


/A